Mer än bara tur.

Nu är jag tillbaka efter en störtskön helg med äventyr vid den ödsliga och vindpinade lilla hållplatsen "Abisko Turiststation". För ett "pure Freeride Camp 09".


Programmet för de 4 dagarna var späckat med allt från det bästa afterskibandet i historien till freeride tävling med proffs. Även den mest hugade deltagare fick sålla bland kul aktiviteter. Lite som en skidåknings festival.

Första dagen valde jag is-klättring som jag aldrig provat förut tillsammans med en grupp med liknande kunskaper. Till alla aktiviteter fanns det guider med lång erfarenhet, Sandra hette isklätterskan som vi lämnade våra livsöden åt i 4 timmar. Det kändes mycket säkert, förutom viss höjdskräck. =)

Om man oavsiktligt råkade hugga eller sparka en spets i repet så kan man ramla ner och dö.
På eftermiddagen ängnade vi oss åt lite hårdblåst isig offpist åkning med guiden Petter, utan hans hjälp hade man garanterat kört ner för något stup i snöstormen då skidområdet på plats "Nuolja offpist" endast har en sittlift upp och inga backar ner.
Andra dagen var det dags att gå på topptur med den tuffe Calle, förmodligen en av Fallskärmsjägarnas bästa befäl, som fostrade oss soffliggande Stockholmare på ett hårt men rättvist sätt. Där en lunchpaus på 5 minuter är kortare än 5 minuter och en sekund, till topps.
Först trodde jag att topptur kanske innebar att åka bil genom fjällvärden och beskåda de vackraste toppar man kunnat drömma om samt en tur förbi Norges Narvik och vackra fjordar! Men det var bara början, väl framme vid ett väl utvalt berg, "Spanstind" glaserat med glimmande snökristaller var det dags att använda all den flashiga utrustningen vi hade med oss.

Spanstinds topp i bakgrunden ca 1300 höjdmeter ovanför oss, hur svårt kan det va?

Vid fyra tillfällen stannade vi i 5 korta minuter för att dricka och äta en smula. Här är jag halvvägs.
Utsikten var helt otrolig under hela dagen, det är sällan som ett fjällväder tillåter sig att vara så här bra, tack för det, Norges vädertjänst. =)


Här fick vi ännu en 5 minutare att njuta av utsikten, phuu detta tar verkligen på benen var en typisk kommentar.

(Fortsätter i nästa inlägg)

I slutet blev det riktigt brant, om man halkade skulle man glida 100 meter ner, vilket skulle vara otroligt jobbigt att ta igen. Plötsligt kommer en hund glatt gläfsande som om det här inte var något svårt. Det visar sig att alla berg i Norge har minst ett par Norrmän på sig som är ute på tur. Naturligtvis tar man med sig hunden också som ibland får agera draghund.

Äntligen nära toppen, här uppe var utsikten underbar med hela Norges och Sveriges fjällvärd samt lilla Atlanden som en spegel denna vindstilla dag.

Tittar ner åt vänster.

Tittar ner åt höger.

Om man halkade snett här uppe på den 3 meter breda kammen där vi gick, skulle man inte kunna ta igen det alls. Då ett fall var den snabbaste vägen 1300 meter ner till en liten by på ena sidan och vildmark på andra sidan. Extremsport var det ja, heh.

På topp som vanligt, samt en aning utmattad men mycket lycklig.

Efter en helskön dag väntade en helskön kväll med bastu, middag mm. Sedan var det dags för mycket intressanta föredrag av proffs innom freeride sporten. Jätteintressant var Per Huss som åker skidor som yrke. Där han skall göra en bra sväng för foto eller ett extremt åk till någon film. Senast han åkte var i Alaska förra året då han ramlade och bröt allt som går att bryta i kroppen, men nu var han tillbaks i branterna igen! En mycket trevlig och ödmjuk person visade det sig.

På söndagen var det dags för kraftig snöstorm och kraftiga vindar. Man kunde välja mellan att sitta inne och mysa i storstugan framför fantastiska skidfilmer eller riskera livhanken ute i den hårda stormen, ett enkelt val. En perfekt dag för isklättring med andra ord! Det tyckte Per Huss också så ett varierande men motiverat gäng gick till väga. Under klättringen klarnade vädret lite i vår skyddade kanjon. Denna dag med isklättrings experten Oscar, som fick vidta åtgärder när den som säkrar klättraren inte visste hur man gjorde utan stod glatt pratandes och tittade på medans klättraren bara kom högre och högre!

Som vanligt är det inte säkraren på bilden som var med i berrättelsen.

Per Huss tar sig an vattenfallet och visar var skåpet ska stå. På något sätt lyckas solen kika igenom molntäcket just när proffset på att synas på bild syns på bild, det är bevis på proffesionalism. =)

Om du är höjdrädd och en försoffad 08-bo som jag , häng med på nästa års Freeride Camp!

http://www.purefreeridecamp.se/
Jag vann visserligen resan den här gången, men kommer definitivt att åka tillbaka nästa år.

Gå på tur!

Tja, ibland har man allt tur. =))

Å jag som trodde skidsässongen var slut och båtsässongen börjat, men ack så fel man kan ha.

1 vinnare (jag) av 726 st!

Till topps!